Vecka 27: Våld

Våld. En historia om kärlek (2005)

Joyce Carol Oates

Det här är en ganska sorglig och skakande berättelse. En upprörande kortroman, eller långnovell, om en ovanligt brutal och våldsam gruppvåldtäkt på en tretti-nånting kvinna i en nordlig amerikansk småstad, samt dess efterspel. Någon vidare utveckling av handlingen borde inte krävas. Man kan tänka sig att det inte är särskilt trevligt. Det är berättelsen om några människors ondska och råhet, och andras utanförskap, om hjälplöshet och om skuld. Men det är också, paradoxalt nog, vilket titeln antyder med sin kontradiktion, en berättelse om kärlek, om sällan skådad medmänsklighet och kanske framför allt om vedergällning. Man skulle kunna kalla det för en hämndbok. Kanske inte världens mest originella idé, men vad fan är egentligen det nu för tiden?

Det är första gången jag läser Carol Oates och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Språkligt känns hon ganska konservativ. Lite som ett skolboksexempel på modern samtidsrealism. Ändå rör det sig om en mycket skicklig historieberättare. Hon har en utpräglad förmåga att hitta ömma punkter och trycka på dem. Jag måste erkänna att de scener jag upplever som värst i boken är inte de som rör själva våldtäkten, utan snarare de som beskriver det rättsliga efterspelet. Där känner jag frustration över kylan, skepticismen och gärningsmännens listiga försvarsadvokat. Jag får en tydlig känsla av att Carol Oates inte är särskilt imponerad av det amerikanska rättsväsendet och "behandlingen" av våldtäktsoffer. Öga-för-öga känns plötsligt som den enda rättvisan. Det enda som kan ge den här berättelsen ett lyckligt slut. Därför blir det också en ganska tänkvärd liten bok.

Förövrigt heter den Rape. A Lovestory på originalspråk. En i mitt tycke härligt provokativ titel. Den svenska översättningen är långt ifrån lika slagkraftig, men man kan ju inte få allt här i världen.