Den här boken, med sin blygsamma längd på 127 sidor, utgör en surrealistisk kärlekshistoria med starka religiösa undertoner. Tron på Gud och himmelriket har ersatts av tron på och längtan till "det land där själarna vistas". Nyckeln till detta land finner bokens två huvudkaraktärer i just kärleken, den stora kärleken, den som tillhör själarna och inte människorna. När den väl är funnen spelar den "verkliga" världen inte längre någon roll, och våra turturduvor vänder den så småningom ryggen. Jordelivet är förgängligt och kan offras, medan själarna lever vidare för alltid, i total lycka. I själarnas land är det alltid fest. Visst känns temat bekant? Lagerkvist använder det gestaltade förhållandet som en metafor för en ständig längtan efter ett annat, bättre liv. En bättre värld.
Den som är bekant med Lagerkvists författarskap förstår säkert att det inte är något munter berättelse, även om temat är högst romantiskt och hoppfullt. Tvärtom präglas texten av vemod. Stilen skiftar hela tiden mellan vardagsrealism och mer poetiska, utsvävande stycken, och de mest intensiva partierna är väldigt medryckande. Kort sagt är Själarnas maskerad en gemytlig bok, men inte lysande och långt ifrån Lagerkvist i toppform.
/HERR RÄV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar