söndag 27 september 2009

Vecka 39: Berny Pålsson - Känn pulsen slå (2009)

Känn Pulsen slå är Berny Pålssons andra självbiografiska bok. Det hade räckt med den första, Vindklippt Ängel. Läs den och bara den, för den är bra. Den här boken känns bara tjatig och upprepande. Självklart är det hemskt att läsa hur den svenska psykiatrin inte fungerar men det kan man läsa i den första boken också. Nu ska jag läsa en spännande skönlitterär bok istället.

fredag 4 september 2009

Vecka 36: Pontus Lundkvist - Okända Djur (2009)


Pontus Lundkvist är en serietecknare på Galago. Boken är skriven mellan 2003 och 2008 och är ingen roman utan en samling brev, bloggar, dagböcker och tidningar, och “lite annat”, enligt förordet. Texterna är ofta väldigt roliga och den borgerliga politiken får sig en rejäl känga men även människans vardagsbeteenden. Vilken politisk agenda Pontus Lundkvist har är lite svårt att säga, man skulle kanske kunna kalla det grabbig feminism. Boken är ibland bara jobbig och tjatig eller ibland så grymt träffsäker, oftast det senare! Lundkvist slänger ut slagord som att"Alla män och kvinnor som rakar sig under armarna är töntar" och t.ex. "Alla kvinnor som inte är feminister är mesar."

Eller den här underbara studien: "I min personliga queerteoretiska indelning finns det två typer av människor: de könsattributsbrydda och de könsattributsobrydda. Den första gruppen tycker att könsattribut, läppstift eller mustascher är ytterst viktiga identitetsmarkörer som bör uppmärksammas i alla lägen. Den andra gruppen, till vilken jag räknar mig själv, orkar inte bry sig om pseudofrågor som den egna könsidentiteten. Vi kallar oss ibland "likhetsfeminister".
Till den första gruppen, de könsattributsbrydda räknar jag:
- oldschool Kristdemokrater
- skinheads
- Motorcykelknuttar
- Slitzläsare och utvikningsbrudar
- Lumparkillar
- Drag Kings och transvestiter
- Femme-flator"

Japp, underhållande texter om Lundkvist studier av samhällets politik och normer. Rekommenderas...

jag är på väg



Detta är inte riktigt ok, min semester blev bara längre och längre. Semester som annars är underbart innebär här att jag inte läst. Men jag har hunnit flyga över atlanten, dansat på malmöfestivalen, fylla år och nästan vunnit tjejmilen. Nästa vecka kommer jag tillbaka, hoppas jag inte är ensam.