Jag är tillbaka från Blekinges regniga skogar med en numera läst bok. En bok som innehåller precis det jag brukar älska, det är sjuttiotal och det är en kvinna som genomgår ett feministiskt ”uppvaknande” och hon jobbar till och med på ett bibliotek undertiden, kan det bli bättre?
Vi får följa Tova, som på sin fyrtioårsdag blir brutalt våldtagen av en man vid namn Martti Wester. Tova formulerar tankar om hur hon ska hantera händelsen och ganska snart kommer hon fram till att hon måste bruka våld, att som hon säger ”göra som männen skulle ha gjort”, hon tänker våldta sin våldtäktsman. Efter detta konstaterande färdas vi skickligt mellan nu och då tid med en utgångspunkt i Tovas tidigare relationer och hennes förberedelser för våldtäkten. Att Märta Tikkanen även är poet färgar texten, som har olika karaktär och sidorna byggs stundtals upp av korta meningar, ibland endast ord.
Textens tema är allvarligt och grymt men i språket finner jag spår av humor, samtidigt som författaren absolut inte gör sig löjlig över Tovas åtaganden. Tvärtom tas Tova på stort allvar och jag upplever det som Tikkanen har skrivit denna bok i ilska. Gång på gång upprepas meningarna”män kan straffas men de kan inte våldtas”, "de är förövaren inte offret", ”män kan inte våldtas”. Hon frågar sig ”varför bara kvinnan?”. ”Varför bara utom äktenskapet?”. ”Vem är målsägande när det gäller två som inte har fyllt sjutton men är överens?”. Även om lagar och regler såg annorlunda ut när texten skrevs, sätter Tikkanen fingret på en väldigt intressant och svår problematik som fortfarande är aktuell. En problematik som behandlar föreställningar och deras effekter på våra liv. Tikkanen lyfter även problemen på ett sätt som kan ses som avvikande från sjuttiotalslitteratur, då hon påvisar ojämlikhet genom att beskriva hur män inte kan vara offer, att detta är något som fattas dem, vilket då även belyser hur djupt detta är inristat i just kvinnan. Hon skriver "Kanske det är dags att förorätta en man, kanske det äntligen är dags att byta roller för att så småningom avskriva alla roller. Så att ingenting är otänkbart och ingenting är självklart”.
Tikkanen håller mig på spänn boken igenom, kommer Tova våldta Marti Wester? Kommer hon slutföra sin plan? I så fall, hur kommer Tikkanens beskriva detta? Vad kommer följderna att bli? Boken avslutas med en mening som väldigt träffande beskriver bokens klang, tidsandan och Tikkanens ilska: ”Upproret har börjat”.
PS. "Män kan inte våldtas" filmtiserade 1978 av Jörn Donner. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar