Vecka 29: Torntuppen

Torntuppen (1941)

Jan Fridegård

Stora delar av min vecka 28 präglades av en saknad av legenden MJ. Jag såg minnesceremonin hemifrån min pappa. Apropå alla lovord som östes över den gode MJ påpekade pappa att det var synd att MJ inte fick höra dem medan han levde. Apropå det kom pappa att tänka på Torntuppen, en av hans favoriter i Jan Fridegårds produktion. Jag blev intresserad av Torntuppens flygande äventyr och beslöt därför att låna boken av pappa. Pappa tyckte att jag skulle låna hans samtliga 25 stycken Jan Fridegårsdsböcker som han fått som i 25-årspresent eftersom de inte borde skiljas åt, men jag gav besked om att jag nöjer mig med Torntuppen, iallfall till en början.

Ja.. Vidare till tuppskrället då. Torntuppen handlar om 80-årige soldaten From som går hädan. From var under sin levnadstid varken Guds bästa barn eller någon syndare. Han brydde sig mest om att göra rätt för sig i jordelivet och tänkte mindre på vad som skulle komma därefter. Till sin stora förtjusning visade det sig dock för honom att det var helgrannt att dö. From blev då befriad från sina kroppsliga besvär och fick istället möjlighet att fritt röra sig genom både luft och materia. Han hade visserligen inledningsvis några restriktioner då han tycktes vara bunden som med ett band till sina kvarlevor under jord, men detta band släpps så småningom efter mer och mer. Bland det första sakerna som slog den numera döde From var att han inte hade någon anledning att sakna sin gumma som han levt med i dryga femtio år. From är visserligen en så pass reko karl även som död att han är angelägen om att hans gamla gumma ska leva något sånär gott under sin sista levnadstid. Han har dock turen med sig och finner redan sin första dag som död en ny kvinnlig bekant där på andra sidan som är betydligt mer intressant än den andra gamla gumman som han aldrig haft några särskilt starka känslor för. Denna gestalt som From fattar tycke för och tror sig vara sin nya livs/dödskamrat är en ung mö som mördats i samband med att hon gruppvåldtagits av några soldater, givetvis soldater av en helt annan sort och nationalitet än den gode From själv. När From så småningom kan röra sig fritt över landskap och länder tar han sig en rejäl svängom i Europa tillsammans med sitt uppiggande ressällskap. Här och där stannar han till hos någon enstaka individ för att lyssna på vad de säger eller tänker . I bland lyckas han ha vägen förbi precis när någon ska trilla av pinn så att han kan få byta något ord med den nydöde. Ständigt och jämt blir han förvånad över att levande och döda inte är i närheten så fromma som han själv, han som har levt sitt liv så väldigt rättskaffens. Av någon anledning bryr sig inte From om att en enda gång att ta reda på vad någon människa av kvinnokön har för sig, det enda han tycks bry sig om är män av alla sorter: Unga, gamla, köpmän och män på väg att dra ut i krig. Det märks att boken är skriven under krigstider. From flyger över länder och folk i krig och förfasas över krigets hemskheter. Hans unga kvinnliga sällskap tror sig ha någon slags uppgift att ta reda på vad som är den bakomliggande anledningen till krigen, medan From själv efter sin långa flygtur nöjt konstaterar att han kommit fram till att han bara vill tillbaka till kyrktaket i sin egen socken. Där kan han sitta och trivas på kyrktaket alldeles intill torntuppen och blicka ut över den vackra hembygd i det fantastiska och fredliga landet Sverige. Han hinner också konstatera att den där unga fröken som han slog följe med inte var någon själskamrat utan bara en ung liten tös som han så gammal och vis inte har särskilt mycket gemensamt med.

Torntuppen erbjuder väl på sätt och vis en trevlig läsning och en annorlunda historia om livet på andra sidan. Den skiljer sig från den klassiskt kristna tanken om att vi antingen singlar upp i himlen eller ned till helvetet den dag vi kolar, men förhåller sig hela tiden inom ramarna för den Gudstro som jag antar var rätt stark på den tiden då den skrevs. Mitt omdöme blir dock nja, eller kanske till och med njä. Torntuppen är alldeles för gubbig och för svenskt självuppfyllt etnocentrisk för min smak. Jag ska nog be pappa läsa om den och se vad han tycker om den själv såhär när 35 år har gått sedan han fick den i present.