Människohamn fortsätter i samma stil som tidigare. Ajvide blandar snyggt mellan socialrealism och vampyrer och spöken. Jag gillar det skarpt när alkoholism, sorg och förnimmelse av spöken blandas i ett fantastiskt skrivande. Spöken på flakmopeder citerar Smithslåtar på svenska som t.ex. "sjung mig till sömns" Jag har svårt att tänka mig att Människohamn kan vara lika rolig läsning i de avsnitten om man inte kan sin Smiths men självklart skulle boken vara grymt bra även utan smithsreferenserna! Rekommenderas starkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar