Sven Olov Karlssons & Philip Pereira dos Reis (foto)
Den här boken har jag velat läsa länge, svenska ödehus kändes som en bok som skulle passa mig jäkligt bra, jag är intresserad arkitektur, kan gå och titta på byggnader i timmar och ödehus är ju både lockande och läskigt på samma gång. I denna bok får man svar på den där frågan som man alltid ställer sig om man ser ett ödehus (och kanske ibland även en byggnad man går förbi som inte är det minsta öde) berättelsen om dem som bebott det och förklaringen till varför det nu ser ut som det gör.
Det jag saknar är fler foton, annars tycker jag mycket om boken. Några berättelser blev till favoriter, kanske framförallt den om bostadsområdet Hästhagen (se bilden) som när det byggdes på 1960-talet var den lilla stadens finaste område. Så sent som 1994 såg det ut som en idyll och sedan på bilder från 2007, strax innan det revs, mer påminner om de bilder jag sett från ödelagda bostadshus i Tjernobyl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar