V: 44: The Emperor's Children

Claire Messud

The Emperor's Children (2006)

Här är min senaste bok omgiven av porslinsdjur, de har tyvärr inte något med romanens innehålla att göra, jag vill bara visa upp lite av min rådjurssamlig.

Jag hittade denna roman av en händelse, då den nämndes i en recension av en annan bok i Sydsvenskan för några månader sedan. The Emperor's Children beskrevs då som en mer lyckad roman i samma genre som den som recenserades. Senare hittade min sambo den på stadsbibblan och lånade den åt mig. Det är en tegelsten och den är på engelska, jag tänkte att det kunde vara ett bra projekt för mig att komma över det motstånd jag ofta känner gentemot att läsa på engelska.

Så till vad jag tyckte om boken, jag känner att jag har lite svårt att beskriva detta. Jag både gillar och inte gillar den. Det jag framförallt tycker om är formen, den låter mig följa med i en rad olika människors liv, ett kapitel berättas av en person och så hoppar det runt bland dessa, alla med någon typ av relation till varandra. Just personporträtten tycker jag ofta är mycket bra, Claire Messud skapar komplexa personer och beskrivningen blir sällan endimensionell. Messud lyckas framför allt med beskrivningen av en av de centrala personerna i berättelsen som är en känd journalist och författare, vit medelålders, heterosexuell man, som bor i en våning vid Central Park och har en sådär förstående perfekt ”konstnärsfru”, ett sommarhus på landet och ett enormt inflytande i väldigt många människors liv. Som en arketyp, ”konstnärsmannen” och allt vad det innebär, får han här en väldigt närgången analys, och den är mycket bra. Men då och då upplever jag hur boken, trots detta, snubblar ner i någon slags ytlighets historia om vackra människor i New York och då tappar den det där intressanta och viktiga.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag tyckte men jag gillade att läsa den och nu ska jag fortsätta med en seriebok, det passar på hösten.