Vecka 26: Moa-Lina Croall - Sen tar vi Berlin (2006)

En snabbläst underhållande debutroman om post-tonårsångest. Detta låter kanske inte så intressant men alla känner nog igen de stora känslorna som svallar i Moa-Linas 22-åriga karaktär Lou i boken, som t.ex. i; "vem är jag?" och "vem ska jag bli?". Identitetskriser de flesta har runt 20-årsåldern och det är och inget jag skulle vilja återvända till i mitt liv. Det är underhållande att läsa om hennes flykt tillsammans med bästa kompisen till Berlin och till ett kvinnokollektiv i ett ockuperat hus. Tyvärr tycker jag dock att boken känns lite tunn, den är bra men det saknas ett djupare intresse för karaktärerna i boken och jag förstår inte varför hon har en så mycket ångest för något som vi troligtvis kommer få ta del av senare i boken genom Lou's återberättade minnen kring uppväxten men det ända jag känner är att jaha, du kommer från en välfungerande medelklassfamilj och du har lite barnångest à la medelklass...och? Inte den bästa bok jag läst men jag gillade den ändå, helst när jag är på plats i Berlin blir den mer levande. Tack Cookie&Foxie. En helt ok debutroman.