Birgitta Stenberg
Erotiska noveller (2008)
Det är första gången jag läser något som det här, så jag viste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag började fundera över vad erotiska noveller egentligen är och hur de ska användas? Vad ska de ge mig?
Boken består av tio korta noveller med väldigt skiftande teman. Den första Nattåg till Nazaré gillar jag, den känns relativt dokumentär och beskriver underhållande, i god Stenbergsanda, två medelålders bohemkvinnors tågluff i syd europa. Den känns stundtals befriande och hon berättar ganska fint om en natt då detta par har sex i en kupé så folk hör deras skrik genom tågfönstren när det stannar vid perånger.
Tråkigt nog är detta den bästa novellen och de följande är nästan uteslutande berättelser om kvinnor som utsätts för olika typer av övergrepp, helst innefattande just en kvinna och gärna ett tjugotal män. Att läsa detta får mig bara att bli illa till mods, inte kåt. Jag är medveten av, och har viss förståelse för, att människor kan lockas av detta förbjudna och hemska, men är det vad Stenberg gör? Eller försöker hon på något vis vara kritisk någon stans där band allt detta traditionella, trista mansjuckande?
Den novell jag blir mest konfunderad över är Lilla Marie förvärvar insikt, som berättar om en otroligt vacker flicka som tvingas in någon typ av ”sex-facist-sekt” på ett slott. Jag tycker bara det är hemskt och lite som en dålig Hollywoodfilm, men så i slutet lyckas flickan rymma ut i en skog där hon av någon anledning springer på Valerie Solanas… Jag blir än mer förvirrad. Jag vill verkligen veta vad Stenberg vill säga. Fast hon kanske inte har något att säga, ibland under läsningen får jag känslan av att samlingen är ett resultat av att hon buntat ihop ett gäng småsnuskiga texter hon haft liggande. Ja, jag vet inte men nu har jag i alla fall läst min första erotiska novell och skrivit här, det var verkligen på tiden. Nu ses vi om en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar